De första delarna av min min förlossning har jag redan skrivit om här, här och här men nu tänkte jag skriva om fortsättningen och själva födelsen.

Vi åkte som skrivet in till förlossningen på Huddinge sjukhus vid 19 på fredagkvällen. Väntade mig att bli hemskickad igen men ville iaf veta om jag hade kommit någon bit på väg. Barnmorskan gjorde en CTG-mätning som visade att fosterljuden och värkarna var normala. Hon kände även efter hur det stod till där nere och då visade det sig att livmodertappen var helt utplånad och att jag var öppen 4 cm. Jag tyckte det var jättehäftigt att hon faktiskt kände mitt barns huvud!

19.30 fick vi en förlossningssal och barnmorskan förkunnade att det var faktiskt här inne som vår son skulle födas. Lät overkligt men superspännande!
Mina värkar förblev till en början ungefär detsamma som när vi kom in, de kom med ca. 4-8 minuters mellanrum och gjorde ont men P hjälpte till att lindra genom massage. Vid 21.45 började det bli värre och jag fick hotpack (värmekuddar) som vi knöt fast på ryggen. Värmen tillsammans med P's massage lindrade jättebra och vi var uppe och gick lite i korridoren. Där ute fanns dock inte mycket att se förrutom andra stackars kvinnor i smärtor, haha, så resten av tiden spenderade vi på salen.
Runt den här tiden funderade vi även på om om vår son skulle hinna födas innan midnatt eller om det skulle bli efter. Haha, tur att vi då inte visste hur lång tid det var kvar...

Vid 01 satte de skalp-CTG på bebisen för att lättare kontrollera att allt var bra med honom och i samma veva tog barnmorskan hål på fosterhinnan och vattnet gick. Jäklar vilken flod! Gissa om jag var glad att vattnet inte hade gått hemma, lägenheten hade ju blivit fuktskadad, haha!
Straxt efter började jag andas lustgas och kom till himlen. Wow, vilken känsla det var! Jag hade lika ont men var inte lika närvarande i smärtan, vilket hjälpte jättemycket. Jag fick även en akupunktur-nål i pannan för att jag skulle kunna slappna av.
Värkarna ökade i styrka tack vare vattenavgången och jag gick över från att hänga på gåstolen till att stå på knä i sängen. Höll ärligt på att krama sönder P's hand under värkarna, nu gjorde det fan ont, men enligt barnmoskans anteckning 03.10 hanterade jag fortfarande smärtan jättebra...
03.30 får jag testa kvaddlar som smärtlindring (de sprutar in vätska under huden) men förrutom att det sved så hjälpte det ingenting så jag fick istället akupunktur i ryggslutet för att lindra.
Runt 04 var jag duktigt trött på hela altet och hade bra lust att "stänga av" och gå hem och sova. Det gick ju tyvärr inte men nu kom värkarna så ofta och var så intensiva att jag bara kände att är det inte dags att krysta snart så ger jag upp.

Vid 05 börjar det äntligen trycka på och 05.15 sätter krystvärkarna igång. Min livmoder är dock så trött att jag får göra det mesta krystandet på egen hand vilket inte leder någon vart... Så 05.20 får jag värkstimulerande dropp och tack gode gud för det! Då sätter krystandet igång på allvar och en helt ny smärta inträder. Från att ha haft värk-smärta i ryggen i 1,5 dygn har jag nu en extrem smärta mellan benen istället. Det går inte att föreställa sig innan och inte att förklara efteråt och tur att nog det...

05.43 föds sen äntligen vår underbara son fram! Smärtan tog slut i samma ögonblick som han såg dagens ljus (eller iaf lampornas ljus, haha) och jag fick honom direkt på bröstet. Wow vilken känsla! P klippte navelsträngen och sen krystade jag ut moderkakan. Barnmoskan visade den och vi blev imponerade över att "livets träd" verkligen ser ut som ett träd!



Nästföljande timmar var bara ett ljusrosa skimmer, lycka över att det äntligen var över och över att ha fått en sån underbar son. Vi fick stanna kvar i förlossningssalen fram till lunch eftersom det inte fanns några lediga rum på BB innan. Det var jätteskönt eftersom rummet var så stort och sängen var så skön och vi hade eget badrum så jag passade på att duscha och fräscha till mig lite och lillen smakade på "riktig" mat för första gången.

Runt 12 kom en undersköterska från BB och hämtade mig i rullstol. Haha, jag tyckte det var lite komiskt, jag kunde ju gå själv men hon envisades med att jag skulle åka så det var bara att göra som hon sa.
Vi stannde två dygn på BB och under den tiden blev lillen undersökt av läkaren, gjorde hörseltest och PKU-test och blev scannad för gulsot. Jag blev även regelbundet undersökt för att se att livmodern drog ihop sig som den skulle och för att titta så att blodtryck och temp var ok. Vi fick också massa hjälp med amning och andra tips och råd om hur man sköter sin baby på bästa sätt.

Andra dagen insåg vi att vi inte kunde kalla honom för bebisen hur länge som helst så då pratade vi lite om namnen vi hade på vår lista och kom fram till att ADAM var det perfekta namnet för vår lille skrutt. 



Som slutkläm kan jag skriva att jag är jättenöjd med min förlossning och tiden på BB. På förlossningen hade vi en superproffsig och underbar barnmorska och en lika duktig undersköterska, de var verkligen toppen! På BB hade vi också två jättebra barnmorskor som verkligen kändes engagerade och brydde sig om oss. Jag kunde inte ha haft en mer positiv förlossning och är så glad att Adam fick födas på Huddinge sjukhus.