2012-01-22
10:00:17
10:00:17
Gustavs 1:a månad
15 december var du beräknad att komma till oss men bråttom ut, det hade du inte! Dagarna gick och jag hade börjat ställa in mig på att du kanske skulle bli en 2012:a istället för en 2011:a. Men så den 23 december var vi på övertids-ultraljud och du mådde bra men det var alldeles för lite fostervatten kvar och då beslutades det att det var dags för dig att komma ut.
Först tog barnmorskan hål på fosterhinnorna men det kom inga värkar av det så då fick jag värkstimulerande dropp och då satte det igång må du tro! Det var en, för mig, väldigt smärtsam upplevelse men du mådde bra hela tiden. Så kl. 17.38, efter ca 6 timmar med värkar, kom du äntligen ut! Du skrek direkt och fick komma upp på mitt bröst. Du var övertäckt av fosterfett men ändå otroligt gullig, jag tyckte att du kändes liten men barnmorskan sa att du var stor och hon hade rätt. 51 cm lång, 4190 gram och 36 cm huvudomfång.
Vi hade en del namnförslag men Gustav hade varit min favorit genom hela graviditeten och när du äntligen kom ut såg pappa också att det var Gustav som du skulle heta. Så det fick det bli! (Senare valde vi Ola efter farfar eftersom Adam heter Olof efter morfar.)
Väl hemma mös vi ihop hela familjen fram tills att jullovet var slut. Sen kom vardagen tillbaka och vi jobbade på att få in rutiner som var någotsånär lika om dagarna och det fungerade ganska bra. Du var vaken en stund på morgonen innan vi lämnade Adam på dagis och sen sov du ofta ett par-tre timmar innan nästa vaken-period och sen varvade du att sova och vara vaken resten av dagen. Vissa dagar sov du nästan hela dagen och andra var du vaken nästan hela dagen. På kvällen fick du ofta ont i magen så du var du nästan alltid grinig och gnällig och ville bli buren och vaggad i famnen och äta om vartannat. Då var det tur att pappa hade kommit hem från jobbet så vi kunde hjälpas åt att trösta dig.
Du var en väldigt snäll och lätt bebis din första månad, åt och sov och bajsade som du skulle. Något som du imponerade oss med var att du var så stark i nacken redan tidigt. Du orkade lyfta huvudet redan vid ett par veckors ålder och innan du hann fylla 1 månad lyfte du huvudet korta stunder när du låg på mage på golvet. Jätteduktig!
Först tog barnmorskan hål på fosterhinnorna men det kom inga värkar av det så då fick jag värkstimulerande dropp och då satte det igång må du tro! Det var en, för mig, väldigt smärtsam upplevelse men du mådde bra hela tiden. Så kl. 17.38, efter ca 6 timmar med värkar, kom du äntligen ut! Du skrek direkt och fick komma upp på mitt bröst. Du var övertäckt av fosterfett men ändå otroligt gullig, jag tyckte att du kändes liten men barnmorskan sa att du var stor och hon hade rätt. 51 cm lång, 4190 gram och 36 cm huvudomfång.
Vi hade en del namnförslag men Gustav hade varit min favorit genom hela graviditeten och när du äntligen kom ut såg pappa också att det var Gustav som du skulle heta. Så det fick det bli! (Senare valde vi Ola efter farfar eftersom Adam heter Olof efter morfar.)
Du tog bröstet rätt på en gång och var så duktig på att äta. En natt stannade vi på BB innan vi fick åka hem på julaftons förmiddag för din allra första jul och för vår första jul i huset. Pappa och storebror Adam kom och hämtade oss och Adam var så glad och stolt att hans efterlängtade lillebror äntligen hade kommit ut till oss. Han ville gärna pussa och krama dig och du tyckte om att höra hans röst och stördes inte alls när han skrek eller tokskrattade, du kände nog igen rösten från din tid i magen.
Väl hemma mös vi ihop hela familjen fram tills att jullovet var slut. Sen kom vardagen tillbaka och vi jobbade på att få in rutiner som var någotsånär lika om dagarna och det fungerade ganska bra. Du var vaken en stund på morgonen innan vi lämnade Adam på dagis och sen sov du ofta ett par-tre timmar innan nästa vaken-period och sen varvade du att sova och vara vaken resten av dagen. Vissa dagar sov du nästan hela dagen och andra var du vaken nästan hela dagen. På kvällen fick du ofta ont i magen så du var du nästan alltid grinig och gnällig och ville bli buren och vaggad i famnen och äta om vartannat. Då var det tur att pappa hade kommit hem från jobbet så vi kunde hjälpas åt att trösta dig.
Nätterna sov du nästan alltid bra på och vaknade en-ett par gånger för mat men somnade oftast om direkt efter. Bäst sov du på mage men egentligen så fungerade alla sovställningar för dig.
Du var en väldigt snäll och lätt bebis din första månad, åt och sov och bajsade som du skulle. Något som du imponerade oss med var att du var så stark i nacken redan tidigt. Du orkade lyfta huvudet redan vid ett par veckors ålder och innan du hann fylla 1 månad lyfte du huvudet korta stunder när du låg på mage på golvet. Jätteduktig!
Något som du imponerade på BVC-sköterskan, Kerstin, med var din snabba tillväxt. 1 månad gammal var du 58 cm lång, vägde 5300 gram och hade 40 cm i huvudomfång. Ingen dålig mat du fick inte!
Vår stora underbara lilla tiger!
