Tänk att jag och Linda var bästaste vänner i högstadiet, vi gjorde allt tillsammans, allt galet och allt knäppt, allt skoj och flummigt, allt bus och alla helt störda saker som man kan tänkas hitta på som fjortis. Sen slutade vi umgås och tappade helt kontakten under några års tid men sen när jag var gravid hörde hon av sig igen och så var hon också gravid!

Nu umgås vi ofta igen, som det ska vara, och har till på köpet varsin liten kotte på armen! Tänk vad konstigt?! Det måste vara ödet, kan knappt vara något annat. Superkul är det hur som och nu får vi aldrig tappa kontakten igen!



Adams respektive Nellies små fötter.