Efter dusch med peeling och olja, rakning här och där, BUS på de blek-feta benen, pedikyr inklusive världens sötaste charms på naglarna, manikyr och mini-AB är man verkligen en ny människa! Love it och needed it! (En hårklippning skulle dock göra pricken över i:et...)

Om ett tag ska jag iväg och jobba på mitt bästaste jobb. Jag har alltid tyckt att det är så tråkigt att jobba och alltid längtat efter helgen men nu börjar jag förstå folk som gifter sig med jobbet. Vilken skillnad det är att ha ett tråkigt jobb mot att ha ett jobb man verkligen tycker om. Och jag tokgillar verkligen mitt jobb! Att jobba med svårt sjuka barn gör verkligen att man vill göra sitt bästa och ett bra jobb. Man vill inget hellre än att de ska ha det bra och må så bra som det går. Dessutom har jag blivit (ännu) mer medveten om hur skört livet är och varje dag tackar jag Gud för att vi får ha Adam hos oss och för att han får vara frisk och glad.

I förmiddags, innan resten av familjen drog till Järna för sjösättning av båten,  var vi i lekparken och lekte och helt plötsligt kommer ett helt dagis och invaderar. A tyckte det var så kul! Han lekte i sandlådan med barnen och skrattade och åkte på cykel-karusellen med dem och tyckte det var hur kul som helst. Han kommer nog trivas på dagis!
 

Förra året... Mys!