Det känns som vi var borta jättelänge och mycket till det beror nog på att Adam utvecklades så himla mycket under semestern.

Först fick han sin första tand dagen innan vi åkte och nummer två tittade ut några dagar senare. Sen har han stått i krypställning mest hela tiden på Orust och i Karlskrona lyckades han till slut ta sig fram ett par steg. När vi var och fikade hos Andrea och Olle i Fjällbacka vinkade han för första gången (till Andrea). Så har han börjat säga ord så man förstår vad han säger, t.ex. 'mamamama', 'papapapa', 'vo' (till vad säger hunden? vov) och 'ba' (till vad säger lammet? bää).
Innan vi skulle åka hem från Karlskrona gjorde han en ansats till att resa sig upp i vagnen också men lyckades (som tur var) inte.