Oj, oj, oj vad länge sen jag skrev. Jag har varken tid eller lust men känner lite press att jag måste skriva några rader om Adam-uppdateringar så jag inte hinner glömma allt innan jag hinner/orkar/har lust att uppdatera framstegs-listan på Familjeliv.

Vår dator är kajko, den väsnas en hel del när den är på så den vill man helst slippa. Så innan den som genom ett trollslag kommer funka felfritt igen surfar jag på Petters jobbdator istället och det är så supernajs med laptop så det knappt finns. Vilken frihet! Nackdelen är bara det att jag inte har några bilder förståss.

Hur som haver så går det så bra på jobbet. Jag tokgillar mitt jobb och att jobba. Det är jättekul att komma hemifrån och känna sig vuxen och viktig och behövd och prata med vuxna människor och rådgöra med vuxna människor och säga åt folk vad de ska göra och skratta och fika och luncha och rapportera, det är jättekul. Och barnen och föräldrarna är underbara, de gör att jobbet bara blir ännu bättre och det är så kul att hjälpa till och få dem att må bättre och ta hand om dem. Jag trivs verkligen med att jobba med svårt sjuka barn även om det kan kännas psykiskt jobbigt ibland. Varje dag känner jag sån tacksamhet att min egen Adam är frisk och stark.

Adam har blivit så stor, hela 15 månader. Vi var på kontroll i måndags och han mäter 82 cm och 11,7 kg nu. Han är vildare än 'vilda bebin' och har en vilja av stål. Får han inte som han vill eller om han är trött/hungrig så skriker han, kastar sig på golvet och förvandlas till ett monster. Men får han som han vill är han så gosig med pussar och kramar och så busig. Han älskar när man springer efter honom och försöker fånga honom och han tycker det är jättekul att leka med hundarna. Ofta tar han dock för hårt i dem så man får passa noga så han inte gör illa dem. Han älskar att vara ute, han skulle kunna vara ute hela dagarna och gräva i jorden, baka sandkakor, åka rutschkana, gunga, gå på upptäcksfärd, leka med sina bollar eller bara vara. 
Vi har börjat "hårdträna" inför den stora 18 månaders-kontrollen nu med stapling av klossar (som han är hyffsat duktig på), peka ut kroppsdelar (som han blir bättre och bättre på) och kunna säga 8-10 ord (som han inte direkt uppfyller än). Resten med att han ska kunna gå stadigt, gå uppför trappa, rita klotterteckningar, dra av sig mössa och strumpor och härma och förstå det man säger till honom kan vi redan checka av . Pust, alltid något, haha!
Han har inte fått fler än sina åtta tänder men jag tror att den nionde är på väg.
För övrigt har han fortfarande hosta (som han har haft i princip hela året) och nu senast när jag var hos doktorn med honom tyckte hon att det lät som att han hade något på lungorna, typ lunginflammation, så han fick stark antibiotika som han ska äta i 1 vecka. Hostan har dock knappt blivit bättre så det känns lite drygt.

Nej, det får räcka för nu, imorgon börjar en ny vecka fylld med jobb, undersökningar, dejter med kompisar och mys med familjen. Puss!